Bangkok har ett seriöst problem. Trafikinfarkt. Delar av stan står emellanåt helt stilla och ett hav av bilar brummar tröstlöst på tomgång. Ingen vet riktigt varför. Man konstaterar bara ”trafficjam” och brummar på. I evighet. Vi skulle ta oss till en restaurang på kvällen för att träffa familjen Tillman och Alex kompis Nils. Max en mil från vårt hotell. Det visade sig ta 2h och 10 min. Det är mindre än 2 km/h. Man kan hoppa baklänges på ett ben snabbare än så. Man kan väl säga att vårt sällskap hade hunnit äta upp förrätten innan vi trillade in. Plötsligt förstod jag precis vad amerikanen som vi träffat på morgonen menade. Han bodde i Bangkok sedan tre år tillbaka och beskrev livet i huvudstaden med ett ord – ”frustrating”. Roger that.
Resten av middagen var dock toppen. Leah sov som en stock på två stolar och Alex och Nils sprang omkring på den ganska tjusiga restaurangen och tog bilder på olika saker med en kamera. Bl a tolv bilder på Nils fötter och några inifrån toaletten… Det blev i alla fall en sen kväll innan vi till slut stupade i säng. Tur att vi bestämde oss för att stanna ytterligare en dag i Bangkok, det hade varit jobbigt att knöla in allt i taxi tidigt imorgon för att skaka fram i fem timmar. I stället kanske man kan hoppas på lite shopping…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar