17/1 Livet som döv

Helt plötsligt har jag fått full förståelse för hur det är att inte höra något. Ingen i familjen har fått den minsta lilla åkomma under alla våra veckor på väg men nu när det bara är några dagar kvar så har allt badande tagit knäcken på mina öron. Först blev det ena örat helt igenkorkat och började göra ordentligt ont. Inte mycket annat att göra än att uppsöka ”The International Clinic” på ön som snabbt konstaterade öroninflammation och skickade hem mig med en bärkasse olika mediciner. Dagen efter hade även andra örat blockat igen så nu var jag helt avskuren från omvärlden. Otroligt frustrerande att kunna tyda var tredje ord som folk omkring mig säger och allt som oftast svara goddag yxskaft eftersom jag inte hört frågan.

-”Har du beställ mat?”

- ”Ja, jag smörjde in honom i morse.”

-…??

Jag är full av beundran för alla som lyckas få ihop tillvaron utan att ha öronen i gång och ber en stilla bön för att mina svullna örongångar ska ha rätat ut sig när det är dags at flyga hem. Det finns roligare saker än trånga örongångar på långflygningar…

Det märkliga är att ju mer antiseptiska örondroppar som jag droppar i öronen desto mer blockerade är de. Har jag fått fogmassa av misstag…? Vi får väl se om det lossnar.

(Hade ingen lämplig bild som illustrerade mitt döva tillstånd. Tog en skön bild på Leah istället) 

/M

15/1 Fullt up med inget särskilt

Det är ett svindlande tempo och wi-fin har legat nere så det har inte blivit så värst mycket bloggande. Urschäkta. Beror främst på att det är så otroligt hektiskt liv här så jag hinner inte. Så här ser en typisk dag ut på Koh Chang:

7:00 Leah vaknar. Sätter sig och ritar på den lilla terrassen. Kommer in var femte minut och frågar t ex ”Var är tejpen?”. ”Var finns den andra rosa tuschpennan?” ”Varför har vi ingen häftapparat med oss?”

8:00 CNN om katastrofen på Haiti. Dagens uppdatering – världen är fruktansvärd ibland.

9:00 Frukost

9:30 – 12:30 samling vid stranden för att bada, lära dyka, plocka snäckor, gunga på palmgungor, läsa bok, snacka skit, äta glass etc, etc.

12:30-13:00 Lunch hela gänget på strandhak

13:00-14:30 Siesta i skuggan, d v s barnen spelar DS, lyssnar på saga eller ser film.

14:30 – 16:00 Se fm.

16:00-17:30 Spelhåla med öl/drink på strandhak. Jag får stryk av Leah i 4-i-rad och av Gustav i allt (8 år). Undrar om det är åldern som tar ut sin rätt…

17:30-18:30 Dusch och fräschning

18:30 Samling, fördrink, middag

22.30 Gonatt

Självklart hittar vi på lite saker också. En dag red vi på elefanter (Alex var livrädd och vägrade först men var stöddig som få när han klättrade av någon timme senare. Och ja, jag tyckte bara synd om dem. Elefanterna alltså). En dag hyrde vi en speedboat och åkte runt på småöar och snorklade (grymt fint! Betydligt mer fisk än Australien) och en dag gick vi till ett vattenfall där man kunde bada i kallt sötvatten – härligt!

Men i övrigt håller vi oss till schemat ovan.

/M 

11/1 Sista benet på resan – Koh Chang

Så var det dags att lämna ensligheten för lite mer civilisation på Koh Chang, en större och mer utbyggd ö strax norr om Koh Mak. Leah och Alex fick säga hejdå till nyfunna lekkompisarna Vilma och Victor som de tillbringat några dagar med. På Koh Chang mötte vi istället upp familjerna Alexandersson och Ahlström som redan spenderat en knapp vecka på vår resort – Paradise heter den. Undrar hur många tusen Paradise Resorts det finns runt om i världen. Man kan se brainstormmötet framför sig

–”Vad ska vi kalla vårt hotell för tycker ni? Vi behöver någonting modernt, nytt och som känns lite semesterlyxigt sådär.

-”Jag vet, vad sägs om Paradise?”

Löneförhöjning direkt. Det är i alla fall toppen med stor pool, fin strand och goa vänner. Här kommer vi trivas fint som avslutning!

/M

10/1 Vådan av att krama maneter i Thailand

”Nejdå Leah, det finns inga brännmaneter här i Thailand. De har inte sett några på flera veckor.  Det var i Australien det fanns farliga sådana men inte alls där vi var, jag lovar”.

Man ska akta sig för att lova för mycket för visst lyckades det simma in en riktig rackarbrännmanet i viken och Leah traskade rakt in i den. Aj, aj. Som tur är har thailändarna häng på sina maneter. Damen på resorten avfärdade raskt vår dyra manetspray från Australien och hämtade vinäger och något slags aloe vera skum. Chop, chop så var allt klart och Leah glad igen på några minuter. Imorgon åker vi till Koh Chang, där finns det pool. Leah är helnöjd – inga maneter ännu så länge i pooler.

Vinäger kan jag avslöja är betydligt bättre för att lindra manetbränna än att dricka. Det fick jag just erfara när jag av misstag tog en rejäl klunk av vår ljumna manet-vinäger som något smartskaft hällt upp i en vattenflaska…    

/M

10/1 Even more lazy

Igår blev det största äventyret att Leah och jag paddlade kajak bort till piren där de har en lite tjusigare resort som sålde glass. Hon fick dock svära på att inte berätta något för Alex som i sista stund fått iskalla fötter och vägrade kajaka. Han var övertygad om att vi omedelbart skulle slå runt och drunkna och tyckte det verkade livsfarligt (som han för övrigt tycker om det mesta den lille mannen). Har inget förtroende för sin mors meriter som äventyrerska han inte…

På kvällen blev vi skjutsade ner till piren där det var den årliga lokala festen ”Relations day” som var någon slags utveckling av barnens dag. Fullt ös med scen och storbildsskärm och öltält. Emellanåt spelade den lokala popstjärnan så surt att man duckade under bordet. Alex var helt fascinerad av de lokala thaidanserna i vackra dräkter medans Leah tycke det plågsamt trist och ville åka tillbaka NU, NU, NU. Så går det med en kvällstrött och en nattmänniska i familjen. Tur att jag och J är likadana så kan vi punktmarkera var sin.

Koh Mak är annars otroligt fint och det handlar mest om att slappa på stranden (som vi nästan är ensam på) eller snorkla. J och L hyrde moppe för att köpa lördagsgodis på den lokala minimarten. Alex tyckte det verkade livsfarligt. Suck.

8/1 Lazy Days på Koh Mak

Det hade blivit dags att lämna Bankok och vi hörde oss för hur man bäst skulle ta sig till färjeläget receptionen. Självklart resulterade i att vi ett antal timmar senare satt i hotellets rymliga van med två (!) uniformerade chaufförer. ”Because you have a lot of luggage”. Klart man behöver vara två då. Hm, det blir blodpudding när vi kommer hem. Väl vid Trat fick Johan äntligen köpa riktigt bra Thaimat. Dvs mat tillagat i ett litet skjul av en uråldrig tant och med en enögd hund liggande bredvid. Man undrar ju lite stilla hur det kommer sig att man hemma i Sverige är paniskt rädd för att lämna någonting utanför kylskåpet mer än några minuter. Här nere håller sig strimlad rå kyckling tydligen bra trots att det är 38 grader varmt… Ingen blev i alla fall sjuk och ja, Johan får rätt, det var jättegott! T o m Alex åt. Efter lite båtresa landade vi på Lazy Days resort på Koh Mak. Helt grymt, precis vad jag ville ha. Enkelt, rent, direkt på stranden, nästan inga människor och himmelskt god mat.

Lets go lazy! 

7/1 ”Not for you madame, for young girl”

Måste bara delge en liten incident från det fullständigt enorma shoppingcentret Siam Center. Jag behövde köpa en bikini till och begav mig till den avdelningen på ett stort varuhus. Där får man en expedit som följer med en med en liten korg där man samlar vad som ska provas. Hon hjälper en också att välja ut vilka modeller som kan tänkas passa. Lite som ett expertsmakråd. I mitt fall så skakade hon bara på huvudet åt Rip Curls grälla surfbikinis som jag stod och nöp i och ställde stegen till den sida som hade stadiga modeller från Triumph eller vad det heter. Hon envisades med att lägga ner olika varianter med tillhörande kjolar och uppenbart mogen målgrupp och jag försökte få med lite poppigare varianter. Nu har jag illusioner om att jag platsar i några minimodeller men i ett land där tjejerna snittar 35 kg så framstår man som en vit flodhäst som envisas med att försöka passera som gasell, trots att hon närmar sig 40! Tillbaks i provhytten hittade jag en lagom diskret svart/vit historia som jag var ganska nöjd med. Dock inte mitt smakråd som tyckte att ”no, madame, not suitable. Only for very young girl”. Uppfriskande med lite brutal ärlighet. Svart på vitt bara, man är en kärring, på med tältet.

Men nog traskar jag därifrån med den väldigt opassande baddräkten i alla fall. Man är bara så mycket kärring som man känner sig. Ha!

/M