17/1 Livet som döv

Helt plötsligt har jag fått full förståelse för hur det är att inte höra något. Ingen i familjen har fått den minsta lilla åkomma under alla våra veckor på väg men nu när det bara är några dagar kvar så har allt badande tagit knäcken på mina öron. Först blev det ena örat helt igenkorkat och började göra ordentligt ont. Inte mycket annat att göra än att uppsöka ”The International Clinic” på ön som snabbt konstaterade öroninflammation och skickade hem mig med en bärkasse olika mediciner. Dagen efter hade även andra örat blockat igen så nu var jag helt avskuren från omvärlden. Otroligt frustrerande att kunna tyda var tredje ord som folk omkring mig säger och allt som oftast svara goddag yxskaft eftersom jag inte hört frågan.

-”Har du beställ mat?”

- ”Ja, jag smörjde in honom i morse.”

-…??

Jag är full av beundran för alla som lyckas få ihop tillvaron utan att ha öronen i gång och ber en stilla bön för att mina svullna örongångar ska ha rätat ut sig när det är dags at flyga hem. Det finns roligare saker än trånga örongångar på långflygningar…

Det märkliga är att ju mer antiseptiska örondroppar som jag droppar i öronen desto mer blockerade är de. Har jag fått fogmassa av misstag…? Vi får väl se om det lossnar.

(Hade ingen lämplig bild som illustrerade mitt döva tillstånd. Tog en skön bild på Leah istället) 

/M