26-30/12 Utan mobil och bredband i 5 dagar försmäktar jag på denna ö…

...eller vad var det nu Pippi sa J. Vi har tagit oss ut till Heron Island som ligger dryga 7 mil rakt ut i havet på Barriärrevet. Här finns havssköldpaddor, hajar (som ibland tuggar på turisternas armar, kommer ni ihåg?) rockor och en väldig massa fåglar. Tycker man Hitchkocks Fåglarna var läskig skulle man inte trivas här. Det är häckningstid och det är fåglar överallt. Hatt är ett tips om man inte vill riskera att bli bombad. Det finns bara en resort här och allt är väldigt tillrättalagt och fint. Det är lite med blandade känslor som vi har ägnat de senaste dagarna åt att snorkla och tittat på de fantastiska havssköldpaddorna som i skymningen släpar sig upp på land för att lägga ägg. Man kan inte komma ifrån att det känns som om vi inte borde vara där, som om vi gör intrång och stör. Det beror säkert på att vi helt enkelt inte borde vara där eftersom vi gör intrång och stör. Men att någon tjänar alldeles för mycket pengar på att smälla upp en Green Spa Resort på den lilla korallön och ta bra betalt för att visa upp sköldpaddorna i deras hemmiljö. Självklart är vi själva en del av problemet men jag har ändå en oskön känsla i magen...

Annars så rullar dagarna på här utan större problem. Vi har inte dykt ännu men man ser mycket bara man snorklar. Alex och Leah föredrar som vanligt poolen.

 

Sista dagen gick vi upp kl 6 och gick ett varv runt ön för att se sköldpaddorna en sista gång i aktion. Det är rätt spektakulärt även för en 4-åring att se en utrotningshotad Loggardhead komma upp ur det turkosa havet och börja gräva sin grop. I ungefär 5 min. Sedan har man ju liksom sett den. Och den såg ju likadan ut som den förra. Så det blev en rätt kort sejour i naturen innan det började lekas rymdskepp och vi fick lyfta bort de små huliganerna. Heron har varit härligt! Lugnt och skönt med alldeles för mycket mat och alldeles för lite media (ingen TV, webb, telefon eller ens dagstidning). Vi kom ganska snabbt in i lunken och dagarna har bara rullat på. Plötsligt var det dags att kliva på katamaranen in till civilisationen igen, rustade med sjösjukepiller (tack för tipset Karlins!). Barnen sov som stenar och är vid det här laget ganska vana vid flygproceduren. Leah var till och med lite upprörd över att Gladstones minimala flygplats inte hade någon säkerhetskontroll. Så här skulle det verkligen inte gå till! Tänk om någon tänkte ta med sig en bomb eller motorsåg ombord va? Från planet såg vi en rejäl bushfire som härjade inåt landet. Man förstår att det inte är så lätt att släcka dem när det är 35 grader och blåser konstant. Det är ständigt på nyheterna om familjer som förlorat sina hus i bränder och att de måste bygga upp dem igen. På samma plats förstås, i samma brandkänsliga område. Och så stryker det med nästa år igen. Men vem vet, kanske hade man gjort likadant själv. Nu är vi i alla fall på väg till Sydney igen för att fira nyår med familjen Borglins. Känns som att komma hem. Livet är så härligt hos familjen B att vi vill ansöka om att få bli adopterade. Lovely J!